Lärarlegitimationens oväntade baksidor

Den franske 1800-talsekonomen Frédéric Bastiat visar i sin essä Det man ser och det man inte ser hur politiska beslut - oavsett hur goda intentioner de vilar på - ofta får oväntade konsekvenser. Beslutet om införande av lärarlegitimation är inget undantag. Den bärande tanken är att formaliserade krav på lärarna ska kvalitetssäkra undervisningen samt att öka yrkets status så att fler vill bli lärare.

Undertecknad arbetar i ett företag som dagligen hjälper kommuner med inventering av lärarkompetenser och metodstöd för att upprätta planer för att hantera de brister som uppdagas. Det handlar om ett jättelikt pussel där 400 till 2 500 lärare per kommun ska matchas mot de 2 500 kompetenser som Skolverket har fastställt. När man arbetar så nära verkligheten och ser hur problematiken slår mot olika kommuner uppenbarar sig lärarlegitimationens baksidor.

Kompetensinventeringen uppdagar hos de flesta kommuner att uppemot 30 till 40 procent av lärarkåren saknar behörighet. Många tror att dessa brister kan hanteras med kompletterande utbildningsinsatser, och i ett fåtal fall omplacering till andra arbetsuppgifter. Så enkelt är det inte.

Ett utbrett problem är att många lärare undervisar i andra ämnen än de har behörighet för. Det finns många skäl till detta; man täcker upp för vakanser, man undervisar av tradition i en viss kombination av ämnen eller så har man funnit nisch där man trivs eller presterar bra. Legitimationen tvingar följaktligen många behöriga lärare att byta ämne. Minskad flexibilitet och ett sämre resursutnyttjande med andra ord. Särskilt för mindre kommuner är detta ett svårt pussel att lägga.

Det finns tiotusentals erfarna och duktiga lärare som saknar någon eller några kurser för att nå behörighet. Även här uppstår problem när skolorna måste täcka upp för lärare som under kortare eller längre tid måste ägna sig åt studier på hel- eller deltid. Ska lärarna avlönas av kommunen under studietiden, vad blir kostnaden för vikarier och går det överhuvudtaget finna vikarier i ett skede där behöriga lärare blir en bristvara?

När behöriga lärare blir en bristvara kommer lönerna att öka när olika skolor och kommuner står inför akuta behov att täcka upp luckor och tvingas bjuda över varandra. För många kommuner handlar det i slutändan om betydande kostnadsökningar som man inte har budgeterat för. Även de lärare som måste sägas upp kostar kommunerna pengar, inte bara i form av uppsägningskostnader utan även i arbetsmarknadsåtgärder etcetera. Färska siffror från Arbetsförmedlingen visar att endast fem av sex avhoppade lärare finner nytt jobb, vilket i vissa fall innebär personliga tragedier.

SCB räknar med en brist på 46 500 lärare om åtta år. Redan 2015, när kraven på lärarlegitimation träder i full kraft, kommer antalet nyutexaminerade lärare att behöva öka med flera hundra procent för att täcka upp bristerna, med stora regionala skillnader. Även här sitter kommunerna med Svarte Petter.

Med andra ord: 20 000 erfarna lärare riskerar att tvingas bort från sitt yrke och kommunerna står inför enorma kostnadsökningar som många ännu inte insett vidden av.

Det är ingen vild gissning att vi i slutändan kommer se ett antal kommuner som misslyckas med att hantera situationen, tyvärr. Konsekvensen kan mycket väl bli en kraftig ökning av lärarlösa lektioner och sådana kvalitetsbrister att barnfamiljer väljer att flytta till annan kommun.

Om det dessutom leder till att några årskullar lämnar skolan med bristfälliga kunskaper, då har vi riktigt stora problem. Ett tungt ansvar vilar på kommunerna att lägga detta jättelika pussel på bästa sätt.

Jimmy Eklund, kompetensförsörjningsföretaget Comaea AB