Idag fyller “valpen” ett år! Hunterfull Quling har varit en del av min flock sedan i början av juni förra året och det har varit omtumlande, krävande och roligt i en salig blandning.

Jag ville ha en helt annan typ av hund än Tassla. Inte för att jag ogillar något med henne – hon är fantastisk – utan för att jag vill lära mig en massa nytt. Jag ville ha en hund med ännu mer tryck och fart och jag letade i linjer jag kände till och hamnade då hos den danska kenneln med kennelprefixet Hunterfull. Jag ville också ha en brun hanhund (haha, jo det är sant, färg var ett kriterium). Dessutom hade jag träffat Fleming som driver kenneln och jag visste att han hade samma träningsfilosofi som
mig och det är en extra bonus. Jag gillar också det faktum att hans fru tävlar alla deras jakthundar i agility. 🙂 De är mulitbegåvningar – Qulings mamma är t ex dansk agilitychampion.

Quling är den mest godmodiga och snälla varelse man kan tänka sig. Han är ren kärlek. Gosig som en katt. Vore han människa skulle man säga om honom att han god självkänsla: han är självklar i sin hela existens. “Här är jag, jag är inte bara snygg och trevlig utan också begåvad. Och ödmjuk.” 😉 Han är mjuk och vänlig och samtidig helt galen när han kommer utomhus (och stundtals inomhus också). Jag fick det här citatet skickat till mig, sagt av en
spanielguru:

”En absolut förutsättning för att cockerspanieln ska bli en bra jakthund är att den har det rätta, rastypiska temperamentet. Den ska vara glad, livlig, tuff, självmedveten, utåtriktad och helt i avsaknad av hämningar.” (Keith Erlandson 1987)

Quling i ett litet nötskal. 🙂

Hans personlighet och olika egenskaper har varit tydliga från
dag ett och när han var fem månader upptäckte han meningen med livet: att jaga. Efter det kan jag i princip inte ha honom lös; han går in i jakt på en sekund. Först den senaste månaden har vi börjat ta av långlinan och träna inkallningar utan den extra säkerheten som långlinan innebär.

Han är den i särklass mest omogna hund jag har haft. 🙂 Han är fortfarande som en stor valp i hela sitt uttryck. Det är otroligt charmigt och lite jobbigt ibland. Hans förmåga att koncentrera sig har varit väldigt begränsad, och först nu kan han fokusera lite längre stunder.

Quling är också den av mina valpar som jag tränat minst. Inte för att det var meningen utan för att mitt liv varit

väldigt stökigt och det har inte funnits varken energi eller tid. Tyvärr tror jag att han är den valp av dem jag har haft som hade behövt styras upp mest men jag har inte riktigt varit där.

Under den här tiden har det varit stökigt i mitt liv på alla möjliga sätt så jag har inte mått helt 100. Det har såklart smittat av sig på mina hundar och under Qulings första månader hos mig fick han dessutom mask ett flertal gånger. Han mådde nog inte helt bra han heller och det visade sig genom att han tuggade på ALLT.

Quling är smart, lär sig ofta fort men med en liten fördröjning. Första passet kanske det inte sker någon utveckling men till det andra så verkar han ha sovit på saken och fattar precis. Så fort han blir lite trött och om jag har försökt träna för lång stund i taget så loggar han ut. Bokstavligen. Han kan tvärvända och sticka in i närmaste skog/dike/snår och försvinna. På en sekund. Han springer inte så långt men han är helt okontaktbar och väldigt snabb. Ibland har jag inte ens hunnit ta långlinan.

Jag har tänkt rätt mycket att “okej, han får stå på tillväxt och jag får helt enkelt rikta in mig på att han inte får göra allt för mycket som antitränar honom”. Det är rätt defensivt och trist. Men jag har gjort små, små grejer, lite grundövningar, försökt fokusera på att höja värdet på mig och i övrigt inte så mycket mer. Jag har inte velat lägga någon press på honom förstås. Alla är olika och det gäller även hundar! Och det är också tjusningen med att lära känna en ny hundindivid.

De senaste två månaderna har det sakta börjat hända något med både honom och mig. Från att vissa träningspass varit mer eller mindre kaos så börjar Quling kunna fokusera mer och verkligen lyssna på mig. Han klarar längre och längre stunder.

https://

Redan tidigt såg jag att det finns ett underbart sök i den här hunden MEN det har bara visat sig under korta stunder och jag har haft svårt att få fram det i träningen. Jag la söket helt på hyllan och tänkte att det får vi börja jobba på när det behagar dyka upp. Först NU har det börjat visa sig och det bådar gott för framtiden.

Vi har varit igenom en hel massa stadier som till exempel att
han släppte ALLA apporter två meter ifrån mig när jag fick honom, konsekvent. De första månaderna gjorde jag bara lekar som syftade till att han inte skulle lämna av utan hålla, hålla, hålla i grejerna, trots att han sprang upp i min famn. Jag fick ordning på det efter envis och uthållig träning där jag var väldigt konsekvent. Ungefär när det hade löst sig så kom han på att han skulle ta ärevarv istället … Han tog dummyn och stack en vända i 100 kilometer i timmen. Tillbaks till grundövningar där han fick mycket belöningar för att komma rakt in. Det är tur att man får hundar som utvecklar ens träningsförmåga. 😉

Han är också en jaktgalning av rang. Han är maniskt intresserad av småfåglar. Jag har förstås inte något emot att han har ett stort fågelintresse 😉 men det får vara någon hejd på det. Han får INTE tokjaga dem i trädgården och han får inte låsa sig på promenaderna och stå och vibrera mot en buske.

Det finns massor energi i den här killen OCH det finns en
avknapp! Dels har han en rätt bra förmåga att stänga av sig själv när han är trött och han är otroligt bra på att stänga av om jag hjälper honom lite med avgränsning eller om jag håller lite i honom.

Men det som utmärker honom allra mest är hans oförställda entusiasm. Han är entusiasmen personifierad. Han är en enda stor glad chokladboll. Vi tvåbeningar som lever med honom är upp över öronen förälskade i denna härliga personlighet.

Och jag har fått vad jag bad om. 😉 Det är mycket hund i den där lilla kroppen. Nu när vi båda börjar komma ut ur vårt första lite halvstökiga år ihop så är jag full av tillförsikt och glädje inför att fortsätta träna honom. Kanske blir detta en hund som jag kommer skynda otroligt långsamt med och det är helt i sin ordning. Jag gjorde tvärtom med “syrran” Tassla som innan hon fyllt ett var uppflyttad till klass 2 i lydnaden och sedan gick (med mina mått mätt) rätt raskt vidare till elitklass. Quling ska inte tävla i lydnad men han ska definitivt läras sig en massa saker och bli min jakthund. Men i den takt som passar honom.

Så! Grattis på födelsedagen lilla Qulan, jag ser fram emot nästa år ihop med din tokroliga person! <3

https://